People change, but love remains - Chapter 8
When I kiss you with goodbye
Now when you let go of our last embrace
Please don't look me in the eye
Secret's out, that I just might care about you
You broke me, you're leaving
There's nothing I can do
I'll find a way to close the door
I want to say so much more but
I found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been
I don't want to
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye
This is goodbye
The smile fate was wearing, slowly die
Minutes turn to months
Silence of the phone just mocks my cry
When I see that you've moved on
Secret's out that I did care about you
You broke me, you left me
There was nothing I could do
I'll find a way to close the door
I want to say so much more but
I found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been
I don't want to
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye
Do I ever cross your mind?
Cause you're on mine all the time
I can believe how unfair life is sometimes
Find a way to close the door
And be okay with nothing more but
Found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been
I don't want to
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye
This is goodbye
The hope is fading from my lips
People change, but love remains - Chapter 7
Efter 5 minuter så var allting klart Justin hade hjälpt mig med godiset och det, jag släckte lampan och tände några ljus jag hade hämtat filtar och precis när allting var perfekt så började filmen.
Justin la sin arm runt mig när halv filmen hade gått och jag log bara mot honom innan vi fortsatte skratta åt allt roligt i filmen.
Justin's POV
Ariana hade somnat och det var reklam, filmen var inte slut, jag tog in den kalla pizzan i köken och när jag skulle sätta mig ner i soffan så snubblade jag och ramlade på ariana som sov.
Ariana vaknade till och hon kollade rakt in i mina ögon och vi lutade oss mot varandra och allt jag har att säga är...hennes läppar är fortfarande perfekta.
People change, but love remains - Chapter 6
När hennes flyg hade åkt så åkte vi tillbaks till Stratford...igen.
-Mycket åka idag, sa Kenny och vi skrattade lite.
*****
-Gumman, jag och pappa åker till Bruce och Diane för att prata och kolla på hockey, sa mamma och jag nickade tveksamt.
-Vi kanske blir kvar där länge, sa fortsatte hon.
Sen så gick dom ut ur huset och låste och så var jag ensam i huset.
Ryan hade åkt hem till Chaz för att kolla på hockey.
Vad skulle man göra nu då?
__________________________________________________________________________________________________
Klockan var nu halv nio och jag hade döö tråkigt.
Jag låg i soffan med en filt över mig och kollade på Smallville, det var det eller hockey.
Jag vet jag är Canadensare men hockey är inte min favorit sport.
Helt plöstligt så plingade på dörren och jag ställde mig upp och gick ut i hallen.
Jag kollade i titthålet vem det var men någon höll för det och det finns bara en som gör det så jag öppnade dörren.
-Hej Justin, sa jag och han log mot mig.
-Hej, har du tråkigt?, frågade han och jag nickade.
-Tur att jag är din räddare i nöden då, sa han och blinkade med ögat.-Vill du komma in?
-Gärna.
-Såklart, mummlade han när han kom in i vardagsrummet.
-Vadå? Sa jag och han nickade mot tv.
-Såklart att du inte kollar på hockey.
-Jag känner mig som den ända canadensaren som inte kollar på matchen.
-Jag kollar inte, sa Justin.
-Varför inte
-Vill du inte att jag ska vara här?
Jag kan gå igen, sa han och började gå mot hallen.
-Nej, vänta!, sa jag och sprang ikapp honom och tog tag i hans arm.
Han vände sig om och log lurigt mot mig.
Han stog närma mig, läskigt nära.
Jag kollade in i han ögon och vart som hypnotiserad.
Hans leende blev plöstligt en allvarlig min och han kollade rakt in i mina ögon sen sneglade han på mina läppar.
Han böjde sig sakta fram och jag drog mig undad när jag insåg vad som höll på att hända.
Justin harklade sig och jag tog ett djupt andetag.
-Förlåt, mummlade han och jag log ett litet leende mot honom och efter det så blev det pinsam tystnad.
-Såå...,sa Justin när vi satt helt tysta i ett varsitt hörn i soffan.
-Snälla Ari säg något jag står inte ut med tystnaden, sa Justin och flyttade sig närmare mig.
-Vad ska jag säga?, frågade jag och han såg ut att tänka sen kollade han runt i rummet och hans ögon fastnade vid ett foto på mig, Ryan och Adien.
- Förlåt jag skulle aldrig släppa taget utav, dig du är det bästa som har hänt mig och jag älskar dig fortfarnade, utbrast han fast det sista var svagt och hans röst slutade höras efter det.
Jag hade haft en känsla av att han fortfarande gillade mig från första gången vi träffades igen, men när han nu sa det så blev jag ändå förvånad.
-Nu vi kollar på nån film .. hey kolla '' Let's Go With It '' ska börja om 10 minuter
då hinner jag göra dipp, popcorn ta ut chipsen & godiset då kan du ringa och beställa pizza och hämta dricka, sa jag för att försöka få oss båda på andra tankar.
-Pizza huh, pizzan är redan påväg, sa Justin och precis när han var klar med meningen så plingade det på dörren.
Justin öppnade dörren och lukten utav pizzan kom in jag älskar verkligen när det är så här mysigt.
Efter 5 minuter så var allting klart Justin hade hjälpt mig med godiset och det, jag släckte lampan och tände några ljus jag hade hämtat filtar och precis när allting var perfekt så började filmen.
Justin la sin arm runt mig när halv filmen hade gått och jag log bara mot honom innan vi fortsatte skratta åt allt roligt i filmen.
Justin's POV
Ariana hade somnat och det var reklam, filmen var inte slut, jag tog in den kalla pizzan i köken och när jag skulle sätta mig ner i soffan så snubblade jag och ramlade på ariana som sov.
Ariana vaknade till och hon kollade rakt in i mina ögon och vi lutade oss mot varandra och allt jag har att säga är... hennes läppar är fortfarande perfekta.
_________________________________________________________________________________________________
Oj, oj, oj! :O
Jag (Malin) skrev till mitten och Nancy skrev resten.
Hoppas ni gillar det! :)
People change, but love remains - Chapter 5
-OMG! Ni är bäst!, sa jag och log stort.
-Vart är Justin? frågade Ryan helt plöstligt.
-Han somnade säker om eller något, sa jag.
Ryan nickade och sen fick jag världens idé och jag och Ryan kollade på varandra samtidigt och ställde oss upp och sprang ner i källaren.
Efter ett tag hittade vi det vi letade efter.
Detta ska bli roligt!
_________________________________________________________________________________________
-Okej på tre, sa jag och kollade på Ryan medans alla stog bakom oss och kollade på det spännande som snart skulle hända.
-Ett, viskade jag sen mumade jag två och tre sen vickade vi hinken med iskallt vatten över Justin och på en sekund så gick han från att se så fridfull ut till att skrika rakt ut.
-Fyyfaan, skrek han och hoppade upp och ner.
Jag gav Ryan en snabb blick sen var vi båda på väg ut genom mitt rum.
-Jag ska nog få tag på er!, skrek Justin och jag hörde han springa efter.
Vi sprang ner för trappen och Ryan sprang och låste in sig på toa.
-Ryan din lilla råtta släpp in mig också annars kommer jag bli köttfäääääää..., sa jag bara säga innan jag såg Justin var påväg mot mig.
Jag sprang runt och sen sprang jag ner i källaren och gömde mig bakom ett par uppstaplade kartonger.
Jag hörde att han var inne och leta men sen blev det tyst och dörren till källaren slogs igen.
Jag kollade runt sen gick jag fram från bakom kartongerna.
-Haha, Han är så lätt lurad, sa jag och skrattade.
-Verklige? hörde jag en röst säga och där stog Justin.
-Oh shit!, sa jag sen började jag springa upp för källar trappen igen.
-Justin döda mig inte, skrek jag.
-Mohahaha! sa han och log mot mig.
Han kom ikapp mig och bärde upp mig så jag hängde på hans axel.
-Justin släpp mig!, skrek jag men han verkade verkligen inte tänka på att mig släppa mig.
Justin hade ett svart linne och ett par svarta basketshorts men han hade såklart häng.
-Justin om du inte släpper ner mig så gör jag kalsongryck på dig, väste jag och han släppte snabbt ner mig.
-Jag fattar inte ens att jag låter dig vinna, mummlade han och jag lipade mot honom.
Han petade mig i sidan och började skratta för att det kittlades.
-Sluuta, sa jag och han log mot mig.
Justin's perspektiv (En dag senare)
Jag kunde inte sluta tänka på Ariana, det är som om alla känslor har kommit tillbaks.
Jag vill bara kyssa henne men jag vet att jag inte kan, jag vet ju liksom inte hur hon känner.
Jag satt i bilen påväg till Ryan och Ariana samt Selena för att vi ska åka till Toronto.
Jag fick ett sms från Selena igår där hon frågade hur jag kände för Ariana.
Och jag sa som det var och svaret var helt oväntat.
*Aww, vad gulligt!! :D* hade hon svarat.
Jag är jätte glad att hon inte är avundsjuk och så men som sagt våra känslor förvarandra hade runnit ut i sanden för länge sen.
Kenny som körde bilen åkte upp på trottoaren vid deras hus och tutade några gånger.
Ut kom alla som skulle med mina ögon fastnade för den blonda skönheten som kom gåendes mot bilen.
När dom hade sätt sig i bilen så åkte vi.
-Är ni taggade för att åka till Toronto?, frågade jag och jag hörde ett JAA! från baksätet.
Jag satte på radion och vi alla började rappa till Look at me now.
****
Vi klev ur bilen och direkt när vi klev ur bilen så sa Ryan
-Jag är törstig, sa han.
-Det är alltid något, mummlade Ari och jag log mot henne.
Hon besvarade mitt leende och vart helt varm i kroppen.
-Jag är också törstig, sa Selena och dom gick iväg mot en affär.
-Vi kommer snart, sa Ryan.
Jag och Ari satte oss på en bänk.
-Så, sjunger du och spelar piano fortfarande?, frågade jag och hon log sitt vackra leende och nickade.
-Du måste sjunga för mig någon gång, sa jag och hin himlade med ögonen.
-Aldrig, sa hon.
-Never say never, sa jag och han skrattade sitt underbara skratt.
-Tycker du att jag ska färga mitt hår?, frågade Ariana.
-Vilken färg?, frågade jag.
-Grön, sa hon och jag gapade.
-Är du seriös? jag vart verkligen förvånad.
-Ditt pucko! Nej typ mellan-blondt, sa hon och jag pustade ut.
-Jag vet inte, jag gillar ditt hår nu, sa jag och tog en hår slinga och fingrade med.
-Men du får göra som du vill, du kommer vara vacker ändå, sa jag men ångrade mig snabbt.
Jag kände värmen komma upp i kinderna och jag kollade bort från hennes håll.
-Va? sa hon och jag kunder höra leendet i hennes röst.
-Nej inget, mummlade jag och hon skrattade lite.
-Tack antar jag, sa hon sen blev det helt tyst.
Pinsam tystnad.
Jag kollade runt och såg Kenny sitta på en bänk längre bort.
Jag kollade åt det andra hållet och såg Ryan och Selena komma ut från affären med dricka i händerna.
Jag ställde mig upp sen tog jag tag i Ari's hand och drog upp henne också.
Sen släppte jag snabbt hennes hand för att jag på något sätt blev så otroligt nervös.
-Nu går vi och shoppar, sa Selena och Ariana log stort.
-Jaaa!, sa hon och sen började dom gå med snabba stag emot gallerian.
Ariana stannade plöstligt och vände sig om.
-Kommer ni sen eller?, sa hon och jag nickade.
-Spring iväg ni, sa jag och dom fortsatte gå.
Kenny gick brevid mig och på andra sidan gick Ryan
-Ry, sa jag och han kollade på mig.
-Jag tror jag börja gilla Ari igen, sa jag och han glodde på mig.
Han och länge och kollade ner i backen innan han sa
-Jag ger dig en chaqns till om du krossar hennes hjärta så...jag vet att du är min bästa vän, men seriöst jag kommer inte bli glad då, sa han och kollade sammanbitet på mig.
-Dude, tat' lungt jag vet inte ens ifall hon gillar mig tillbaks, sa jag fast jag sa det sissta tystare.
-Jag vet faktiskt inte heller...men, gammal kärlek rostar aldrig, sa han.
-Är du 75 eller?, frågade jag och han skrattade.
Vi gick förbi en gränd och jag kollade dit och jag såg en mörk skugga.
-Var det bara jag som typ såg någon i gränden?, sa jag och Kenny kollade dit sen kollade han tillbaks på mig och log.
-Det är ingen där, sa han fast hans blick sa något annat.
Jag ryckte på axlarna och fortsatte gå och dom följde med.
Helt plöstligt så dras jag bakåt och jag skrek för att jag vart så rädd.
Ett ljuvligt skratt hördes bakom mig och jag vände mig om för att möta en ängels ögon.
-Din lilla...,sa jag och la armen runt hennes axlar och drog henne emot mig och rufsede till hennes hår.
-Neeej, sa hon sen drog hon sig ur mitt grepp och drog i håret så det skulle komma på plats igen.
-Ska du färga ditt hår idag?, frågade Selena som kom fram helt plöstligt.
-Vart kom du ifrån?, frågade jag chockat och hon log.
-Hon lånade min osynlighets mantel, sa Ari.
-Är du fortfarande galen i Harry Potter?, frågade jag och hon log mot mig.
-Hur kan man inte gilla Harry Potter, svarade hon.
**********
-Vad ska vi göra nu?, frågade jag.
-Jag är pank så jag kan inte göra nå mer, sa Ari och Ryan höll med.
Jag fick en idé.
-Okej, om ni går till bilen så går ska jag bara kolla på en sak, sa jag och dom började gå till bilen medans jag och Kenny gick in på gallerian igen.
Tidigare idag så hade Ariana sett en sak som hon vill ha men den var för dyr så jag hade tänkt att överaska henne ;)
När jag hade köpte grejen så gick vi tillbaks till bilen och åkte tillbaks till Stratford.
Ariana's POV
När vi kom till Stratford så hade Selena fått ett samtal om att hon måste tillbaks till LA och nu stog vi här på London's flygplats och skulle säga hejdå.
-Du måste komma ner och hälsa på någon gång, sa hon och jag nickade!
-Självklart, sa jag och log mot henne.
Sen sa hon hejdå till Kenny, Ryan och sen Justin.
Jag hörde hur hon viskade
-Prata med henne, till Justin och han nickade.
När hennes flyg hade åkt så åkte vi tillbaks till Stratford...igen.
-Mycket åka idag, sa Kenny och vi skrattade lite.
*****
-Gumman, jag och pappa åker till Bruce och Diane för att prata och kolla på hockey, sa mamma och jag nickade tveksamt.
-Vi kanske blir kvar där länge, sa fortsatte hon.
Sen så gick dom ut ur huset och låste och så var jag ensam i huset.
Ryan hade åkt hem till Chaz för att kolla på hockey.
Vad skulle man göra nu då?
________________________________________________________________________________________________
Detta kapitel vad sämst! Sorry för att ni behövde läsa detta chapter :(
People change, but love remains - Chapter 4
-Jaa! En övergiven väg med inga hus i närheten är så jätte spännande...föresten så är denna längre och jag har bråttom, sa jag ironiskt.
Han log lite.
-Varför har du så bråttom till flygplatsen?, frågade han.
Jag skakade på huvudet och vände huvudet mot fönster rutan.
Helt plöstligt så small bilen till och den stannade mitt på vägen.
-Justin vad hände?, sa jag och han hoppade snabbt ur bilen och jag med.
Han uppnade huven och ur kom massa rök...
_______________________________________________________________________________________
Justin's POV
-Vafan har hänt?, frågade Ari och kollade panikslaget på mig.
-Motorn är sönder, sa jag och kollade runt.
-Ring Ryan, sa jag och hon tog upp mobilen.
-Fan...det finns ingen täckning, sa hon.
Jag kollade på mig mobil och jag hade inte heller täckning.
-Varför åkte vi ens den här vägen...din jävla idiot du vet att det är hur långt som hälst till närmaste civilisation och nu är jag fast här med dig, skrek hon sen hoppade hon in i bilen.
Jag stängde ner huven och gick in i blen igen.
-Vad hände med dig och Selena igentligen...hon sa något om oss i telefonen, sa hon efter en lång tystnad.
Jag tog ett djupt andetag sen sa jag
-Jag och Selena har väll bråkat ganska mycket på sista tiden och nu så sa hon att hon ville att vi skulle reda ut saker och så så man kan väll säga att vi gjorde slut...men vi är fortfarande vänner, sa jag och Ariana kollade länge på mig.
-Ojj... sa hon.
-Snälla Ari snälla, kan vi börja om...bli vänner igen? frågade jag och hon vände huvudet mot fönstret.
Jag vägrade släppa blicken från henne och efter tio minuter så vände hon huvudet mot mig och log svagt.
-Är det där ett ja?, frågade jag hopp fullt.
Hon nickade lite och jag log stort.
-Tack! Tack Tack!, sa jag och sträckte mig för att krama henne.
-Haha, ta det lungt Biebz, sa hon och jag kollade på henne.
-Du sa Biebz...som förut, sa jag och hon log.
-Så vad ska vi göra nu då?, frågade hon efter att vi hade pratat ett tag.
-Vi får väll vänta tills någon bil kommer...om det kommer någon bil, sa jag tyst.
-Men klockan är nio, sa hon och kollade oroligt på mig.
-Ta det lungt, sa jag.
-Men det åker aldrig bilar här, sa hon.
-Shh, Never Say Never, sa jag och log lite.
-Justin det där hjälper verkligen inte nu.
Arianas POV
Flera timmar hade gått och för att vara Juni så var det riktigt kallt och det spöregnade.
Jag och Justin satt i baksätet och jag hade en filt över mig som Justin hade i bilen.
Helt plöstligt så lös himmlen upp i ett sken som försvann lika snabbt och utbyttes av ett högt muller...det kändes som hela marken under bilen skakade.
Justin som nästan hade somnat hoppade till och det gjorde jag med.
Justin kollade mot mig och log lite.
-Fortfarande lika rädd?, frågade han och jag nickade lite halvt.
Han kramade om mig och tröck mig emot honom.
Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och jag kunde känna hans värma och höra hans hjärta slå.
Det var så fridfullt och...mysigt.
Nej Ari du får inte tänka så!
-Du är jätte kall, sa han lågt och drog sina varma händer på mina armar.
Tillslut så somnade jag till ljudet hav hans regelbundna hjärtslag.
-Hur mycket är klockan, hörde jag en röst säga svagt.
-Kvart i fem, svarade en annan röst.
Sen kändes det som att jag flög?!
Jag öppnade sakta ögonen och såg att det var ganska ljust ute.
-Vart är jag?, frågade jag och kollade upp mot Justin som bärde mig i sin famn.
-Du är snart hemma nu, sa han lungt och log lite mot mig.
Jag nickade svagt och stängde ögonen igen sen hörde jag en dörr öppnas och sen någon som gick i trappor och sen kände jag att jag landade på något mjukt sen somnade jag igen.
När jag vaknade så sken solen in igenom fönstret och jag kollade runt i mitt rum.
(Det där är inte hela rummet)
I soffan ängst ner i hörnet brevid fönstret så låg Justin och såg så fridfull ut.
Han hade en filt över sig och sov tungt, jag log lite.
Jag såg att jag hade kläderna på mig sen igår så jag gick upp och valde nya kläder och tog med mig in på badrummet och duschade snabbt.
När jag var klar och hade tagit på mig kläderna så gick jag ner i köket där mamma, pappa, ryan, förvånande Selena?
-Selena? Skulle inte du hem?, frågade jag förvånat.
-Ryan ringde till mig och frågade vart ni var och jag vart så jäkla rädd så jag åkte inte, sa hon och jag log tacksamt och kramade henne.
-Så hur hittade ni oss?, frågade jag och väntade på att någon skulle svara.
-Vi hade letat i 5 timmar och vi hade inte letat där...det är ju knappast en väg man tänker på, sa Jeremy och log lite.
-Nae, sa jag sen började jag göra iording varm cocklad och mackor åt mig och Justin efter som han hade varit så snäll mot mig.
-Klarar du att bära det där själv? frågade mamma.
-Såklart jag gör jag har ju superkrafter, sa jag sen försökte jag balansera upp allt för trappen medans jag hörde skratt ifrån köket.
När jag kom upp på mitt rum så ställde jag mackorna och muggarna i bok hyllan sen satte jag mig på kanten av soffan.
-Justin vakna, sa jag lågt och skakade på honom.
-Mhmmm, mammalde han.
-Justin vakna, sa jag och han vände på sig.
Han öppnade sakta ögonen.
-Jag har gjort frukost, sa jag sen gick jag och hämtade chockladen och mackorna.
-Tack, sa han med sin hesa röst och jag kunde inte låta bli att tycka den var extremt sexig.
Jag log lite sen gav jag honom muggen och mackan.
-När sommnade du? frågade jag efter att vi hade ätit klart.
-Fem kanske, sa han och röck på axlarna.
Jag kollade snabbt på klockan och klockan var kvart över tre på dagen.
-Well, man kan ju säga att vi har sovit bort dagen.
-Jag ångrar inte att jag tog den gamla vägen...för annars skulle vi inte sitta och prata nu, sa han och la armen på mina axlar.
-Sant, sa jag och log lite.
-Men gör dig iordning nu, sa jag sen tog jag muggarna och gick ner för trappen igen.
Jag ställde undan sakerna och sen gick jag in i vardagsrummet där alla hade förflyttat sig till.
Ingen plats fanns åt mig.
Selena sa at mig att sätta mig på golvet framför soffan hon satt i.
När jag satte mig där så började hon hålla på med mitt hår.
-Jag älskar ditt hår! sa hon.
-Jag hatar det...jag vill inte ha blondt hår det börjar bli tråkigt, jag har ju liskom alltid haft det, sa jag.
-Du kan färga det mörkare typ mella blondt!, sa Selena.
-Jaa, snälla mamma kan vi göra det imorn? frågade jag och mamma kollade länge på mig.
-Visst varför inte, sa hon sen log hon mot mig.
-YAAAY! sa jag och alla skrattade åt mig.
-Hur länge stannar du Sel? frågade jag.
-Tills ni kastar ut mig, sa hon.
-Vadå ska du 'bo' här i vårt hus? frågade jag.
-Ja, Sharon och Martin, sa att jag fick det.
-High five!, sa jag sen sträckte jag bak handen och han slog till den.
-Gumman du och Ryan har inge skola imorn efter som vi förstår att ni vill hinna träffa Justin och Selena, sa mamma och jag gapade.
-OMG! Ni är bäst!, sa jag och log stort.
-Vart är Justin? frågade Ryan helt plöstligt.
-Han somnade säker om eller något, sa jag.
Ryan nickade och sen fick jag världens idé och jag och Ryan kollade på varandra samtidigt och ställde oss upp och sprang ner i källaren.
Efter ett tag hittade vi det vi letade efter.
Detta ska bli roligt!
People change, but love remains - Chapter 3
Helt plöstligt så känner vi något blött som träffar oss och helt plöstligt så börjar det forsa ner regn.
-Neej, skrek jag sen började vi springa fast vi skrattade så mycket.
När vi kom hem till mig så var vi genom blöta.
-What tha..., sa Ryan när vi kom in.
-Okej...ni ser ut att ha det roligt, sa Chaz och vi började skratta igen.
Resten utav kvällen så pratade vi tjeer bara och killarna spelade tv spel.
En ganska lyckad kväll ändå då! :)
-Kvart i ett, sa Laura som kollade klockan på mobilen.
-okej, sa jag sen tog jag upp mobilen från vardagsrumsbordet och slog in mammas nummer medans jag gick in i köket.
*TuuuuT,TuuuuuuT*
-Mamma när kommer du och pappa hem?, frågade jag.
-Vi är hemma om fem minuter, sa hon.
-Okej, ses snart, hejdå!, sa jag sen la jag på.
Jag gick in till alla andra.
Han nickade och sen så ställde sig Nolan upp.
-Man kasnke ska dra sig hem, sa han och alla dom andra höll med.
Jag kramade alla hejdå för utom Justin, jag visste inte hur jag skulle göra...jag menar, jag borde kanske förlåta honom.
När vi stog i hallen så hörde vi en bil åka upp på uppfarten och jag sag att det var pappas bild.
-Martin!, sa Justin och kramade om pappa.
-Shaaroon!, sa han sen och kramade mamma.
När alla hade gått gick jag och la mig direkt för att jag var jätte trött.
Vilken idiot jag var, hur kunde jag vara så jävla elak mot henne?!
Tankarna far runt i huvudet. Jag tänkte att jag skulle snacka med henne imogon.
och tog en lång dusch jag viftade om mig en handuk och gick ut
- Juuuuustin, vad gör du här?
- ja.. woooow, sa han och glodde på min kropp
- JUSTIN, UT DU HAR EN FLICKVÄN DU KAN INTE VARA HÄR INNE ELLER SKA DU VARA OTROGEN MOT HENNE
SOM DU VAR MOT MIG VA!, skrek jag och fall ner med tårar rinna ner som flod
Justin kom närmare mig och försökte trösta mig
- SLUTA, SER DU INTE ATT DU ÄR ANLEDNINGEN TILL ATT GRÅTER DU KAN INTE TRÖSTA MIG UT FÖRSVINN!, skrek jag.
Justin sprang ut och dörren stängdes och det högg till i mitt hjärta.
Jag grät tills mina tårar tog slut jag tänkte han är inte värd mina tårar och jag gick in till toaletten och tvättade
ansiktet jag försökte vara glad och jag lät ingen känna att något hade hänt.
8 timmar senare
Vi hade spelat fotboll, kollat på tv varit ute i parken och bara tagit det lugnt klockan var redan 21:08 min mobil började ringa jag kollade på skärmen det stod Selena
- Ariana * Selena
- Hej Selena
*Ariana, jag ville bara säga hejdå
- Va vadå hejdå och varför är din röst så konstig har du gråtit ?
* Ja det hände en sak med mig jag måste tillbaka och du Justin älskar verkligen dig låt inte det som har hänt förstöra för er ni älskar verkligen varandra
- va selen?, jag hann inte fortsätta innan hon la på
Jag tog min väska och mobil och sprang ut
- Ariana vart ska du, det är sent och jätte mörkt ute?, frågade Justin
- Bry dig inte, sa jag kaxigt och gav honom en arg blick
- Jag vet att du är arg på mig och det har du rätt till men låt mig i allla fall skjutsa dig, sa han och kollade på mig.
- jaja, men sen lämnar dig mig ifred, sa jag allvarligt sen steg jag in i hans bil.
- Vart ska du?, frågade han.
- flygplatsen, sa jag snabbt.
-Men va? Varför?, frågade han
- juuuustin, sa jag.
-Jaja, sa han sen börade han köra ut på vägen
-Justin varför tar vi den gamla vägen? frågade jag och han ryckte på axlarna.
-Jag vill kolla hur läget ser ut här nu för tiden, sa han och jag himlade med ögonen.
-Jaa! En övergiven väg med inga hus i närheten är så jätte spännande...föresten så är denna längre och jag har bråttom, sa jag ironiskt.
Han log lite.
-Varför har du så bråttom till flygplatsen?, frågade han.
Jag skakade på huvudet och vände huvudet mot fönster rutan.
Helt plöstligt så small bilen till och den stannade mitt på vägen.
-Justin vad hände?, sa jag och han hoppade snabbt ur bilen och jag med.
Han öppnade huven och ur kom massa rök...
_____________________________________________________________________________________
Så nu har jag (Malin) skrivit om slutet! I hope you like it better now! :)
People change, but love remains - Chapter 2
Dom kollade tillbaka på mig med panikslagna blickar dom med.
-A-Ar-Ariana, sa han och jag kollade snabbt åt ett annat håll.
Det var helt tyst helt plöstligt, tills vi hörde någon ropa.
-Justin, skrek en tjej med brunt lockigt hår, Selena Gomez.
-Vi måste åka nu, men vi ses senare innan matchen börjar, sa Ryan och Justin som fortfarande va förvånad över att se mig nickade bara frånvarande.
När vi kom till mitt och Ryans hus så hoppade jag av Mitch cykel sen sa vi hejdå till han och Nolan som bodde längre ner på gatan
Laura bodde längre upp så hon hade hoppat av förut.
När vi kom hem så tog åt vi mackor för att vi måste äta något innan matchen.
När jag hade ätit upp mackan och druckit upp min mjölk sprang jag in på mitt rum och tog på mig match dräkten och satte upp håret i en tofs och tog ett hår band.
Nolan och Laura satt på bänken brevid planen när vi kom till fotbollsplanen.
Dom vinkade åt oss och vi vinkade tillbaks.
På bänken brevid så satt Justins morföräldrar och hans pappa och hans syskon samt Selena.
Jag sprang fram till Laura och Nolan.
-Är du taggad? Frågade Nolan.
-Jaa, vi ska spöa dom!, sa jag och hoppade lite på samma plats, dom skrattade åt mig.
-Vad jag måste värma upp?, sa jag.
-Lycka Till på matchen, sa Laura och Nolan höll med.
Sen gick jag till där alla stog samlade.
-Okej, Vancouver kommer snart så värm upp lite först, sa pappa och jag började springa runt fotbollsplanen och alla andra hängde med.
----
-ARI, ARI, ARI, ARI!, skrek alla som kollade på matchen.
Om jag sätter denna straff så vinner vi.
Jag kollade runt och på bänken sitter Mitch, Ryan och Justin.
Domaren blåser av och jag tar sats och hoppar åt ena håller och målvakten hoppade också åt det håller och precis då så sjuter jag bollen åt andra hållet och den kommer rakt in i målet.
-JAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!, skriker jag och attackeras snart utav kramar från alla.
-Du gjorde det!, skrek Mitch och jag skakade på huvudet.
-VI GJORDE DET!, sa jag högt och kollade på alla fast jag undvek Justin's blick.
-JAAA!, skrek alla.
Jag kollade på Vancouvers lag och dom såg riktigt sura ut.
Vi gjorde våran vinnar dans fast Justin kunde den inte för han hade redan flyttat när vi gjorde den.
-
Vi höll på att poppa popcorn och ta fram dricka och chips och godis när det ringde på dörren.
Jag och Laura stog i köket och höll på att fixa popcornen när Ryan gick in och tog fram två glas till.
-Vilka var det som kom?, frågade jag och han kollade bara på mig.
-Var du tvungen?, frågade jag när jag förstog.
-Han är min bästa vän, sa Ryan.
Jag nickade lite sen gick Ryan ut ur köket igen.
När popcornen var klara så gick jag och Laura in till vardagsrummet, allas blickar vändes mot oss men vändes snabbt tillbaka igen förutom en...Justins, jag undvek hans blick men efter ett tag mötte jag den av misstag och han såg ledset på mig.
Haha, rätt åt honom.
-Jag väljer film!, sa jag högt och sen sprang jag upp på övervåningen och in i rummet där vi hade filmerna.
Justins POV
När hon gick upp på övervåningen så bestämde jag mig för att försöka prata med henne, jag väntade fem minuter innan jag sa att jag skulle gå på toa.
Jag gick tyst upp för trappan och in i filmrummet, jag stängde dörren och Ari kollade bak på mig.
Hon vände sig helt mot mig och kollade förvånat på mig.
-Justin gå, sa hon.
-Jag vill säga förlåt, sa jag och kollade på henne.
-3 år för sent, mummlade hon.
-Ari lyssna på mig, allt var ett misstag, smset och allt jag visste inte vad jag höll på med och asso jag vet inte..., sa jag och kollade in i hennes ögon.
Jag gick fram till henne och tog hennes hand, hon kollade ner i marken.
-Ari, sa jag lågt och satte ett finger under hakan på henne och drog upp hennes ansikte.
-Snälla, sa jag.
Hon blundade och en tår rann ner för hennes kind.
-Jag..kan...inte, sa hon sen drog hon sig ur mitt grepp och sprang ut ur rummet.
Jag stog där uppe helt förstenad, men helt plöstligt så fick jag fart och sprang nerför trappen.
När jag kom ner för trappen så såg alla förvånat på mig.
-Vad sa du till henne?, frågade Ryan.
-Jag sa förlåt, sa jag lågt och han drog efter andan.
-Och du tror att det är så lätt? Efter 3år så tror du att hon kommer förlåt dig, och det du gjorde?! frågade han surt och jag kollade ner i marken.
-Vadå vad pratar ni om?, frågade Selena och jag kollade upp på henne, Ryan berättade kort för henne och när han sa att Ari hade varit så deprimerad så kände jag mig så jävla dålig.
Selena kollade på mig med stora ögon sen for hon iväg till hallen och satte på sig skor och sen sprang ut.
Laura och Selena?!
Dom sprang mot mig och när dom var framme satte dom sig på var sidan av mig.
-Ryan berättade lite för mig och vad som hade hänt förut, men kan du berätta själv?, frågade Selena och jag nickade, sen började jag berätta om allt han hade gjort.
-Han skrev vad?! sa hon chokat och kollade förvånat på mig.
-wow, sa hon lågt.
-Men han kan ha förändrats, sa jag och kollade på henne.
Hon var faktiskt väldigt snäll.
Vi satt där och bara pratade om allting jag, Laura och Selena.
Helt plöstligt så känner vi något blött som träffar oss och helt plöstligt så börjar det forsa ner regn.
-Neej, skrek jag sen började vi springa fast vi skrattade så mycket.
När vi kom hem till mig så var vi genom blöta.
-What tha..., sa Ryan när vi kom in.
-Okej...ni ser ut att ha det roligt, sa Chaz och vi började skratta igen.
Resten utav kvällen så pratade vi tjeer bara och killarna spelade tv spel.
En ganska lyckad kväll ändå då! :)
____________________________\o/___/\_______________________________________________________________
Haha jag älskar den där sharkmannen på sträcken :P
Comment! :)
People change, but love remains - Chapter 1
-Ariana, skynda!, hörde jag pappa skrika nerifrån.
-Jag är på väg, skrek jag tillbaks och sen tog jag min väska men fotbolls skorna i.
Efter som min pappa är fotbollstränare så spelar jag och ryan i Stratfords fotbolls lag där jag är den ända tjejen som spelar för att det inte finns några andra tjejer som vill spela fotboll.
Vi gick ut ut huset och satte oss i bilen.
-Ser du fram emot matchen mot Vancouver på Fredag?, frågade pappa och kollade på mig i backspegeln.
-Ja! Vi kommer vinna!, sa jag entusiastiskt och log stort.
Det är min dotter det!, sa pappa och skrattade.
Ryan satt och smsade med någon och var osocial som vanligt.
-Vem smsar du med? frågade jag nyfiket.
-Justin, sa han och började knappa på mobilen.
-Oh, mummlade jag fram och kollade ut genom fönstret.
När han nämde hans namn så stack det till i hjärtat och alla minnen kom upp.
Den dagen han skulle flytta till Atlanta för att han hade fått skivkontrakt, när vi sa hejdå till varandra, när han kysste mig som om det var sista gången vi skulle träffas även fast han lovade att vi skulle ses snart igen. När han satte sig i bilen och åkte iväg kändes det som en del av mig följde med.
-Jag kommer tillbaks snart igen, kom ihåg att jag älskar dig, hade han sagt medans vi båda grät.
Två veckor senare så hade Chaz varit och hälsat på honom och han berättade att Justin redan hade en flickvän i ATL- Caitlin Beadles.
Jag hade gråtit så mycket så jag nästan hade svimmat. Vi var unga men han var min första kärlek. Jag som trodde han verkligen älskade mig, men jag hade väll fel. När jag smsade honom varför han bokstavligt talat var otrogen efter som vi aldrig gjorde slut så fick jag bara ett svar tillbaka.
-Det blir bättre såhär. Ryan vart hur sur som helst på Justin med dom blev vänner igen efter ett tag. Alla trodde jag hade gått vidare, men på insidan så gjorde det fortfarande ont. En dag tog jag min gitarr och bara spelade och skrev ner massa ord på ett papper, det vart en deprimerad låt men jag behövde bara skriva av mig, musik har alltid betytt mycket för mig.
Efter det så mådde jag faktiskt bättre, tills den dagen då jag fick höra att han skulle komma hem i en vecka. Den fegisen jag är så bestämde jag mig att bo hos Laura min bästa vän, under veckan. Hon stöttade mig till 100 och hon var också väldigt arg på Justin, jag har lyckats med att undvika honom i 3 år. Visst tyck att jag är fjantig men andledningen att jag inte vill se honom är för att jag kommer börja tänka på allting igen.
Jag drogs tillbaka till verkligheten när Ryan la sin arm runt mina axlar.
-Förlåt, sa han och kollade medlidande på mig. Jag slog bort tankarna om Justin och puttade till Ryan i sidan och log. -Sådär ska det se ut!, sa han och skrattade och jag med.
-Jätte bra allihopa om vi fortsätter så här så kommer vi vinna mästerskapet om 2 veckor, sa pappa och kollade stolt på alla i laget.BIEBAHH LÖVEE!
