People change, but love remains - Chapter 8

-Det finns fans som går på skolan, sa jag och han skrattade lite.
-Men det gick ju bra, sa han och jag humlade med ögonen.
-Vart ska vi?
-Överaskning, sa han med fakead mystisk röst.
-Meh! Det är inte något vi ska göra i stan va?, frågade jag och han skakade på huvudet-
-Bra, sa jag.
Jag kände verkligen inte för att hamna överallt på internet och i sjuttioelva tidningar bara tills imorgon.
Efter ett tag så körde vi in på en grus väg och då visste jag vart vi skulle
___________________________________________________________________________________________________
Tänk er bara ängen runt om! :)
-Det är helt otroligt! Det har inte förändrats ett dugg sen jag var här sisst, sa jag och började skutta runt på ängen, om var vår äng.
Det var ingen som visste om den här ängen för den låg ganska långt bort fran stratford.
Vi brukade åka hit i bland, sista gången jag var här var dan innan han flyttade, men jag ville helst inte tänka på det.
Jag satte mig i mitten av ängen där det jämt brukade vara vanligt gräs fast runt om var det lila fina blommor.
-Det är lika vackert, sa Justin som kom med en korg och en filt samt en gitarr.
När Justin skulle bre ut filten så bredde han ut den på mig.
-Meh.
-Vadå du låg ju ivägen, sen log han det där okyldiga leendet
Han la ut filten igen sen la han sig på den.
Jag la mig brevid honom, jag bara låg och kollade upp på den blåa himmlen och alla fåglar som flög runt.
Jag kollade på Justin som låg där och blundade.
Jag tog en blomma och drog den över hans ansikte och han gjorde en rolig min.
Jag började skratta och han log mot mig sen la han sig närmare mig.
-I måndags så lovade du mig en sak, kommer du ihåg vad det va?, sa Justin lågt och log snett mot mig.
Sen satte han sig upp och gav mig hans gitarr.
Jag satte mig sakta upp och kollade osäker på honom.
Han la sig ner igen och blundade.
Jag tänkte en stund på vilken låt jag skulle ta sen valde jag låten jag hade gjort ever han lämnade mig.
Jag drog fingrarna över strängarna sen började jag spela.
The hope is fading from my lips
When I kiss you with goodbye
Now when you let go of our last embrace
Please don't look me in the eye
Secret's out, that I just might care about you
You broke me, you're leaving 
There's nothing I can do

I'll find a way to close the door
I want to say so much more but
I found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been

I don't want to 
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye
This is goodbye

The smile fate was wearing, slowly die
Minutes turn to months
Silence of the phone just mocks my cry
When I see that you've moved on
Secret's out that I did care about you
You broke me, you left me
There was nothing I could do

I'll find a way to close the door
I want to say so much more but
I found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been

I don't want to 
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye

Do I ever cross your mind?
Cause you're on mine all the time
I can believe how unfair life is sometimes

Find a way to close the door
And be okay with nothing more but
Found you once, you're lost again
Two thousand miles took what could have been

I don't want to 
Won't let myself
I have to realize
This might be
This could be
This is goodbye
This is goodbye

The hope is fading from my lips




När jag tagit dom sista ackorden, så kollade jag mot Justin som fortfarande blundade men tårar ran ner för hans kinder.
Jag la undad gitarren och drog bort tårarna från hans kinder.
Han öppnade ögonen och kollade plågat på mig innan and la sina armar runt mig och drog ner mig så jag låg med huvudet på hans bröstkorg.
-All smärta jag har orsakat dig äter upp mig innifrån, men tanken på att du är här med mig igen och jag kan verkligen visa att jag ångrar mig så mycket så att jag skulle kunna offra mig själv gör mig så jävla glad, sa han och kramade om mig hårt.
Jag satte mig upp och kollde upp på hans gyylenbruna ögon och vart helt hyptnotiserad.
Han stirrade mig rakt i ögonen och jag slog till honom löst på kinden, han kollade på mig förvånad innan han fick ett lurigt leende på läpperna och jag satte mig upp och sprang runt bland blommorna med Justin efter mig.
Det kändes som förut igen...och det kändes underbart ♥
_________________________________________________________________________________________________
Hope you like it!





     Postat av: Melina

Grymt :)


        2011-09-14 / 21:57:30


     Postat av: cajsa

as bra !


        2011-09-17 / 07:30:57 URL: http://cajsalundin.devote.se


   Namn:
    Kom ihåg mig?
   E-postadress: (publiceras ej)
   
   URL/Bloggadress:
   
   Kommentar: