People change, but love remains - Chapter 9

-All smärta jag har orsakat dig äter upp mig innifrån, men tanken på att du är här med mig igen och jag kan verkligen visa att jag ångrar mig så mycket så att jag skulle kunna offra mig själv gör mig så jävla glad, sa han och kramade om mig hårt.
Jag satte mig upp och kollde upp på hans gyylenbruna ögon och vart helt hyptnotiserad.
Han stirrade mig rakt i ögonen och jag slog till honom löst på kinden, han kollade på mig förvånad innan han fick ett lurigt leende på läpperna och jag satte mig upp och sprang runt bland blommorna med Justin efter mig.
Det kändes som förut igen...och det kändes underbart ♥
___________________________________________________________________________


Så klupmig som jag är så snubblar jag över mina egna fötter och ramlar ner i gräset.
Fort var jag uppe på fötter igen och skulle precis börja spinga iväg när två armar tar tag runt min midja och håller fast mig.
-Var der där nödvändigt? frågade han.
-Din min var priceless, skrattade jag.
Han började kittla mig och jag skrek/skrattade.
-Sluta!, Sluta!, SLUUTAA!, skrattade jag hysteriskt.
Han slutade och jag passade på att vända mig så jag stog mitt emot honom.
Han hade fortfarande armarna runt min midja.
Jag kollade upp mot hans ansikte och såg att han kollade på mig.
Han drog bort en hårslinga ut mitt ansikte och satte den bakom mitt öra.
-Vous êtes si belle (Du är så vacker), viskade han och jag log generat mot honom medans fjärilarna flög runt i magen på mig.
Han kollade en lång stund på mig, hans mobil ringde och han kollade bort mot filten sen suckade han och gick dit för att svara.
-Hallå?
-Måste jag?
-Men åhh!
-Jaja, jag kommer snart!, med den suriga tonen la han på och kollade på mig.
Jag gick fram till filten och kollade frågandes på honom.
-Jag måste hem, sa han och lät nedstämd.
-Jag stannar här, sa jag och han kollade upp.
-Ari det är långt in till stan och du kan inte gå, sa han och kollade allvarligt på mig.
-Jag ser ige problem med att gå, sa jag och log lite mot honom.
Efter ett tag så hade han gått med på att jag skulle stanna men han var noga med att säga att han verkligen inte ville att jag skulle vara här ensam.
Justin's POV
(Lyssna medans ni läser)
Jag satte mig i bilen och direkt när jag startade bilen så blev jag irriterad på mig själv.
Varför kan jag inte bara kyssa henne någon gång?!
Det är bara att varje gång jag får chansen så blir jag helt mållös och jag blir helt borta i hennes ögon.
Ughh! Jag låter som en tönt jag vet!
Men jag antar att jag är det.
Jag är upp över öronen kär i henne.
Men jag vet inte hur hon känner för mig.
Allt är bara så jävla rörigt.
Men en sak vet jag, jag kommer aldrig släppa henne igen.
Jag suckade högt och satte på på radion.
På radion spelades I Should Have Kissed You med Chris Brown.
-Du måste skämta, muttrade jag för mig själv.
Var det ett sammanträffande? Ödet?
Now why did'nt I,
Give you my two cents,
A million reasons why I should have,
And it makes no sense,
So here I am,
By myself again,
Stopping for green lights, and Now I know,
I wanna be more than friends,

Jag hade kommit bra långt då jag bestämde mig.
Jag vände bilen och när jag var framme så hörde jag hennes ljuvliga röst.
Jag ställde mig vid dungen och kollade på henne där hon satt och spelade på gitarren och sjöng.
Jag gick långsamt fram till henne och hon kollade chockat upp när jag trapade på en gren som gick av med ett brakande ljud.
Hon lös upp i ett leende men kollade lite oförstående på mig.
-Glömde du något? frågade hon och la ifrån sig gitarren.
-Ja, det här, sa jag sen gick jag fram till henne och drog upp henne på fötter och la mina händer på hennes kinder och kysste hennes mjuka läppar.
Hon besvarade kyssen mjukt och slog sina armar runt min hals.
Jag rös av välbehag och han började le så vi var tvungna att avbryta kyssen.
-Jag har väntat hur länge som helst på det där, sa jag anfått och hon log lyckligt mot mig sen kysste hon mig snabbt igen.
-Ska vi plocka ihop det här och sen åka hem till mig? Mormor har gjort pasta bolognese, sa jag med ett leende.
-Jaa! Vad roligt att träffa din familj igen, sa hon med ett bländande leende och jag blev nästan knäsvag.
*****
Arianas POV
Jag klev ut ur bilen och kollade på det stora tegelhuset framför mig där jag hade spenderat mycket tid.
Justin slöt upp vid min sida och tog min hand.
När vi kom innan för dörren så hör jag Diane ropa
-Justin maten är kall!, jag skrattade lite och han himmlade med ögonen.
-Dom vet inte att du är med, sa han sen tog han min hand.
När vi kom nära köket så släppte han min hand.
-Vänta här, viskade han sin blinkade han med ögat och försvann in i köket.
-Jag har en överaskning till er!, hörde jag Justin säga och jag log för mig själv.
-Den kan du visa sen, ät nu, hörde jag Pattie säga och jag började skratta lite.
Justin kom tillbaks och tog min hand.
-Överaskning, sa Justin när han kom in med mig i köket och jag mötte 4 chockade men glada ögon.
__________________________________________________________________________________________________
Yooo! Jag är tillbaks! ;)
Nu vill jag ha minst 3 kommentarer för nästa!





     Postat av: Lisa'

meeer :)


        2011-09-20 / 14:09:40


     Postat av: Jenna

Awesome, längtar tills nästa :)


        2011-09-20 / 14:13:42


     Postat av: Johanna

Skitbra, gud vad gulligt!! och vad kul att du länkade bloggen så jag kunde kolla in den också! Den är asgrym :D


        2011-09-20 / 17:52:48 URL: http://jbgirl.blogg.se/


   Namn:
    Kom ihåg mig?
   E-postadress: (publiceras ej)
   
   URL/Bloggadress:
   
   Kommentar: