Good News!

Hur kunde hon?! Ioförsig så har jag inget att säga till om men hur kom hon över mig så snabbt.

Jag gick snabbt där ifrån och tårarna börja rinna.

Efter tio minuter hörde jag Jennah skrika bakom mig.

-Justin vänta jag kan förklara!!

Jag kollade snabbt bakåt och såg att han var nära.

Hon kom ifatt mig och tag tag i min hand.

Jag stannade och kollade på henne.

Hennas smink var utkladdat och det rann tårar ner för hennes kinder.

Jag hindrade mig själv från att ta bort tårarna.

-Han kom bara fram och kysste mig, jag ville det inte, om jag ville det så skulle jag inte ha sprungit efter dig. Sa hon medans hon börja gråta mer.

Jag stog där och bara kollade på henne.

Hur visste jag att hon pratade sanning?

Jag ryckte på axlarna sen började jag gå mot hotellet.

Det sista jag såg innan jag svängde var Jennah hon satt på trotoars kanten med huvudet i händerna.

När jag kom till hotellet la jag mig i sängen med huvudet i kudden.

Jag kunde verkligen inte sova.

Timmar gick och helt plöstligt så fick jag sms.

Jag kollade snabbt på klockan och såg att den var fem på morgonen och det hade börjat ljusna.

Jag gick upp och satte på mig en t-shirt hoodie och ett par svara jeans och ett par supras.

Jag visste inte vart jag skulle men jag behövde komma ut härifrån och bara tänka.

Jag bestämde mig för att gå ner till stranden som låg lite ifrån hotellet.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag gick hem och började kolla på alla bilder som jag och Justin hade tagit tillsammans.

Jag kollade i flera timmar till slut så orkade jag inte mer, jag tog på mig en vit top och en blå kjol kom man knyter dit och tog bort sminket, sen gick jag ner till stranden och ner till stenarna när jag brukade sitta.

Solen höll på att gå upp och det var riktigt vackert.

Tårarna rann och jag kollade på fotot jag hade tagit med mig på mig och Justin fast jag var bort riven från bilden, Justinhade den bilden...eller han kanske hade slängt den.

När jag hade suttit där i säkert en halv timme hör jag någon komma bakom mig.

Jag kollade bakåt och där stog Justin.

Man såg att han grät.

Han gick mot mig med långsamma steg.

Han satte jag brevid mig och det var tyst en långstund sen öppnade Justin sin mun

-Förlåt, Förlåt, Förlåt, sa han och kollade på mig med ledsna ögon.

-Du förtjärnar någon bättre än mig, något som inte gör som jag gör

-Justin sluta, avbröt jag honom.

Han kollade på mig.

-Jag vill bara veta vad din ursäkt är för att klänga på Selena så fort jag försvinner.

Han kollade på mig sen började han prata.

-Hon kom till mitt hotell rum, jag visste inte ens att hon var där, och på något sätt så lyckades hon övertala mig till att följa med henne till konserthuset för hon visste inte vart det låg och när vi kom fram dit så ramlade hon och jag hjälpte henne upp och paparazzisarna måste ha fått en bild precis när jag höll henne runt midjan för att hjälpa henne upp.

Med det märktes att hon ramlade med flit och jag sa att hon måste ge sig att jag har dig och sen gick jag, sa han och tårar ran ner för hans kinder.

Jag kände mig så dum för att jag inte hade låtit honom förklara sig förut.

-Förlåt för att jag inte lät dig förklara förut, sa jag och kollade på honom.

-Det gör inget gumman, sa han.

Jag la mitt huvud på hans axel.

Han tog min hand och han märkte att jag hade något i handen så han tog det och kollade på det sen började han ta upp något ur fickan på sina jeans.

Han tog upp den andra delen av bilden bilden på mig.

Jag tog bilden på honom och sen satte vi ihop dom försiktigt.

Jag kollade upp på honom och han kollade på mig och sakta så flyttades våra ansikten närmare varandra och sen pressades våra läppar mot varandra och jag upptäckte att jag hade saknat dom där läpparna.

Kyssen var den perfekt kyssen någon sin, den gick över till hångel och jag satte mina händer i Justin's hår.

Jag drog mig undan efter ett tag och log stort mot honom.

-Jag har saknat detta, viskade Justin i mitt höra och hela jag rös.

Om jag kunde pausa tiden så skulle jag göra det nu.