People change, but love remains - Chapter 26

När vi äntligen kommit fram så hoppade vi snabbt in i bilen och Kenny började köra.
Kenny och Scooter pratade om någon fotbolls match som inte intresserade mig efter som det var amerikansk fotboll dom pratade om.
Jag kollade ut genom fönstret och jag kollade ut lite genom vidrutan också.
Det var då jag fick syn på det.
En lastbil körde på fel körfält bil efter bil vejde eller blev puttade ur vägen.
-Se upp!, skrek jag och Justin pressade mig intill sig och jag blundade innan jag hörde att brak kände en väldig smärta sen blev allt svart, det sista jag hörde var ett tjutande ljud och förtvivlade skrik.
_____________________________________________________________________________________________________

-Har nu något älskat någon så mycket så du bara skulle kunna ge upp livet för den personen? mummlade Justin hest och snyftade till.
-Justin hon kommer klara sig, tappa inte hoppet bara, sa Pattie uppmuntrande men lät också nedstämd på rösten.
-Hon har legat i koma i en månad och doktorn säger att det är tveksamt om hon ens vaknar igen, mummlade han nu argt och jag kände att han klämmde till min hand.
Jag låg på intensiven i Toronto, jag hade blivit hit flugen med sjukflyg från Rio efter en vecka.
Allt var så jävla irriterande, jag hörde exakt vad alla sa och jag kände när någon tog min hand men jag kunde inte röra mig en centimeter.
-Men Justin du måste strunta i vad doktorerna säger och hoppas, be till Gud att hon ska klara sig, sa Pattie.
Dörren öppnades och jag hörde steg.
-Hur är det med henne? Något nytt?, frågade Ryan och lät ledsen.
Tänk vilken smärta jag skapar för folk bara för att jag inte kan vakna upp.
-Justin, vi måste gå, sa Pattie och han suckade.
Han hade åkt bort några gånger för han måste göra klart sin turné i Sydamerika.
Han hade flyttat fram massa konserten och allt.
Helt plöstligt så fick jag en stor smärta i magen och jag kände hur hela kroppen började skaka och jag hörde ett snabbt pipande.
Det snabba pipande försvann och jag hörde ingenting, såg bara ett ljus långt bort, som om jag var i en tunnel.
Helt plöstligt dök Adian upp.
-Ariana, snälla gå inte in i ljuset, vad du än gör, sa han men en svag röst och såg honom framför mig.
-Adian, sa jag och försökte krama honom.
-Du kan inte, du lever och jag gör inte det, och så ska det vara, sa han bestämt och jag vart chockad när han lät så mogen i ordvalet.
-Jag älskar dig och mamma och pappa och Ryan, glöm aldrig det, sa han sen kändes det som om jag drogs tillbaks till verkligheten och jag såg ett annat slags ljus framför mig.
-VAD HÄNDER?!?!
-Mr.Bieber, nu får du ta och lungna ner dig, sa en vad jag trodde sköterska och jag slog upp ögonen.
Många människor stog och kollade på mig och jag kännde en metallsmak i munnen och jag höll på att spy.
En sköterska satte fram något som jag kunde spy i snabbt och jag öppnade munnen och började spy.
Det var inte förnst jag hade spytt klart som jag upptäckte att jag spytt blod.
-Är du farligt?!, frågade Justin oroligt och kollade på mig.
-Hon är okej, hon behöver bara ta det lungt, en läkare kommer in alldelles strax, sa sköterska som var kvar i rummet innan hon gav mig ett glas vatten som jag snabbt drack upp och sen gick hon ut och jag suckade djupt och blundade.
En varm hand tog min kalla hand och jag öppnade ögonen.
-Du är vaken, sa Justin och stirrade lyckligt på mig, och torkade en lyckotår ur ögat.
Ryan satt på andra sidan av mig.
-Glad att du är tillbaka syster, sa han och log snällt mot mig.
Doktorn kom in i rummet och log halv mot mig.
-Ariana Butler, du hur brytit 5 revben och din knäskål hoppade hur led som den har gjort förut och du fick lite sår på ena lungan och ett hård smäll i huvudet, och det är ett under att du lever, sa doktorn uppmuntrande på mig.
När han tagit prover och så, så gick han ut igen och jag fick sova lite.

3 dagar senare
Dags att åka hem till Stratford igen, haltandes på kryckorna så var jag påväg ut ur éntre dörren.
Det värsta va att det var några papz som stog utan för.
Men inte så många kanske 10 stycken.
Mamma och Pappa gick till bilen medans jag och Justin gick ut och jag försökte gå så snabbt som möjligt med kryckorna.
-Justin är hon din flickvän?
-Justin ska du fortsätta med din turné nu när Ariana har vaknat ur koman?
Som tur var det inga irriterande frågor och dom lät oss faktiskt gå för bi.
När vi kom till Stratford så kollade jag ut genom fönsteret och log stort när jag såg att vi var hemma.
-Hem ljuva hem, sa jag sen öppnade mamma dörren åt mig och jag gick ut med kryckorna.
-Ari!!!, skrek Laura , Chaz och Nolan och sprang fram till mig.
-Synd att vi inte kan krama dig jätte hårt nu, men det är skönt att du är hemma och vid liv, sa Chaz och Laura såg jätte lycklig ut.
Justin smög upp brevid mig och log gulligt mot mig.
Vi gick in i huset och det började bli sent, jag skulle inte gå i skolan (som hade börjat förra veckan) den här veckan för att jag fortfarande behövde vila och då skulle Justin stanna här med mig så att jag inte är ensam om dagarna sen skulle han åka tillbaks till SydAmerika.
Jag var väldigt trött efter som min medicin gjorde mig trött så Laura, Chaz och Nolan gick hem.
-Jag går och lägger mig, sa jag och gick försiktigt med kryckorna upp för trappen.
Vissa tycker det är svårt men jag vänjde mig förra året så jag kunde det bra nu.
Jag gick in i badrummet och borstade tänderna sen haltade jag in i mitt rum där Justin låg i sängen och kollade på mig.
-Är du också trött?, frågde jag och han nickade.
-Jag har väll inte sovit så mycket på sista tiden, sa han trött.
-Jag vet, sa jag och han kollade förvånat på mig.
-Vem har berättat?
-Ingen, asso...jag, när jag låg i koma så hörde jag allt som hände runt omkring mig och liksom..., mummlade jag och Justin gapade stort sen rodnade han.
-Oj, det var pinsamt..., mummlade han och jag skrattade sen satte jag mig på skrivbordstolen och böt om innan jag hoppade iväg på ett ben till sängen.
Justin låg med huvudet i kudden.
-Du vet, jag älskar dig också, jag skulle aldrig klara mig utan dig heller, sa jag och la mig försiktigt under täcket.
Han lyfte huvudet från kudden.
-Jag älskar dig och jag kunde inte vara gladare än att ha dig har igen, det är hemskt att du var den som vart mäst skadad i olyckan, sa han lågt och kollade ledset på mig.
-Hur är det med Kenny och Scooter?
-Dom mår jätte bra, dom fick bara några skrapsår i ansiktet som jag men inget annat, sa han och log lite.
Han smekte min midja försiktigt och jag grimaserade lite.
-Få se, sa han och drog upp min tröja lite och sen studerade han mina lila/blå revben som gjorde djävulskt ont.
Han kollade ledsamt upp på mig.
-Älskar dig, sa han och jag log.
-Jag älskar dig mer
-Men jag älskar dig mest, sa han och kysste mig hårt.
Ända sen jag vaknade så har han varit noga med att visa hur mycket han älskar mig.
Han la sig brevid mig och jag la mitt huvud på hans bröstkorg och han la varsamt en arm om mig.
Jag somnade snabbt och sen som jag djupt hela natten.
***
-Älskling vakna, sa Justin lågt och kysste mig på halsen.
-Håll käften, sa jag sen drog jag täcket över huvudet.
-Nu ska du inte vara så, klockan är faktiskt mycket
-Låt mig sova
Han började kyssa mig på halsen igen och jag stönade till lite sen drog jag av mig täcket, han skrattade och log lite mot mig.
-Inte snällt, nu när jag praktiskt taket är typ handikappad, sa jag och gav honom en sur blick.
-Payback time för alla gånger du har plågat mig, sa han och jag slog till honom lite.
Det gjorde lite ont efter som jag var tvugen att spänna mig.
-Kom vi går upp nu, sa Justin och satte på sig sina mjukisbyxor, han slängde ett par mjukisbyxor till mig och ett linne och jag tog försiktigt på mig det.
Han gav mig kryckorna och vi började gå ner för trappen.
-Men vafan det här tar ju för lång tid, pankakorna blir kalla ju, sa han sen lyfte han upp mig varsamt i sin famn och gick försiktigt i trappan med mig.
Han la ner mig i soffan i vardagsrummet där han pallat upp kuddar och en filt.
-Aww, sa jag och log mot honom.
-Doktorn sa att det är bättre om du ligger ner än sitter upp dom första dagarna.

Justins POV
-Medans du äter pankakorna är det okej ifall jag åker hem och hämtar saker och så?, frågade jag.
-Jag är inte fem Justin, åk du, sa hon.
Jag kysste henne snabbt innan jag gick ut ur dörren och började gå den korta biten hem till mig.

Arianas POV
Ett tag efter att Justin gått så knackade det på dörren och jag antog att det var Justin.
-Kom in!, skrek jag och dörren öppnades sen stängdes den.
Men den som kom in var inte Justin, det var Mitch.
-VAFAN GÖR DU HÄR?!, skrek jag och han log emot mig.
-Din lilla pojkvän lämnade dig ensam här med mig, sa han och skrattade elakt medans han gick mot soffan.
Han satte sig på den lilla platsen som var över.
GÅ HÄRIFRÅN JAG VIL INTE SE DIG JAG HATAR DIG!, sa jag och bitchslapade honom.
Det blixtrade till i hans ögon och han tog ett hårt tag om mitt knä.
Jag skrek för att det gjorde så ont, han tog tag i mitt ansikte och höll det hårt.
-Din lilla bitch nu gör du som jag säger annars kommer det inte sluta lyckligt för dig, väste han fram sen bitchslapade han mig tillbaks och jag kännde blodsmaken i munnen.
Han lyfte upp mig ur saffan och slängde ner mig på golvet.
Jag skrek igen och det gjorde ont överallt på kroppen.
Han flög på mig och kysste mig hårt.
Jag föröskte komma loss från hans grepp men det gick inte.
Han satte sig på mig och mina revben gjorde hur ont som helst.
Han slog mig med knytknäven sen började han dra ner mina mjukisbyxor.
-NEEJ! SLUTAA!, grät jag fram och försökte få bort honom.
Helt plöstligt så hör jag någon som kommer springandes och Mitch flyger ifrån mig och sen hör jag sirener som kommer närmare.
Allt gick så snabbt Justin som med full panik och tårar i ögonen drog upp mina byxor och smekte mig på kinden samtidigt som ahn lyft upp mig och bärde mig till ambulanspersonalen.
Mitch som skrek och försökte sluta sig ifrån poliserna som förde bort honom.
Allt gick som i slow motion innan jag svimmade.
_______________________________________________________________________________________________
Oh no! Inte Mitch igen! :O
Förlåt! Hade ingen fantasi i fredags och idag har jag varit på konfaträff hela dagen och imorn ska jag på gudstjänst.
Hope You Like It! :)






     Postat av: Anonym

älskar drama!!!


        2011-10-23 / 00:40:56


     Postat av: Melina

Grymt bra! <3


        2011-10-23 / 01:41:30


     Postat av: Cherry

Grymt braa :)) <3

Men herregud, stackars Ariana ://

<3


        2011-10-23 / 11:46:16


     Postat av: Anonym

as bra meeer!!! :D


        2011-10-23 / 13:03:33


     Postat av: melmi'

Hej !! Du får gärna läsa www.biebsordie.blogg.se för doms läsaree går neråt . och den är jätte bra, jag lovar deet. dom är bara på del 13 i doms grymma novell . snälla hjälp mig/oss att sprida vidare den. vill inte att dom lägger ner den !!!!


        2011-10-24 / 16:27:03


     Postat av: johanna

gryymt :D


        2011-10-25 / 15:49:29 URL: http://bieberword.blogg.se/


   Namn:
    Kom ihåg mig?
   E-postadress: (publiceras ej)
   
   URL/Bloggadress:
   
   Kommentar: