People change, but love remains - Chapter 20

Justin läste smset över axeln på mig och sen gav han mig en chockad blick.
-For real?, sa han och jag nickade.
Han log ett nöjt leende och jag med.
-Vadå?, frågade Alfredo och Justin kollade bara på honom.
-Inget, sa han sen och lutade sig bak i soffan igen.
Vi satt där och pratade i flera timmar och vi skrattade och dom var jätte roliga att vara med.
_______________________________________________________________________________________
En dag kvar i USA!
-Ge mig chpisen, sa Justin och hoppade på mig.
Jag satte mig högre upp i soffan och sträckte upp handen så han inte kunde ta påsen.
Han började kittla mig och jag pep till inna jag tog ner armen och la chips påsen på bordet för att föröska få honom att sluta kittla mig.
-Sluuta!, skrattade jag och försökte ta mig ur hans grepp.
-Aldrig, sa han.
Min mobil plingade till.
-Justin snälla sluta och ge mig min telefon, sa jag och han slutade.
Han tgo min telefon och läste smset.
Visst tänkte jag, för jag har ju inget att dölja.
Han ansiktsuttryck ändrades snabbt och han hoppade av mig och gav mig mobilen.
Han såg arg ut eller nej, inte arg, rasande.
-Jag ska fan ha ihjäl honom när jag ser honom, muttrade han och jag kollade på smset.
*Jag må vara sent ute men jag älskar dig Ari, det spelar ingen roll att du ignorerar mina sms jag kommer ändå träffa dig när du kommer hem imorn, glöm Justin, jag är den du behöver*
Jag gapade förvånat åt det Mitch hade skrivit, jag kände att jag också blev sur men orkade inte svara.
Justin gick fortfarande fram och tillbaks i rummet men knytnävarna knutna.
-Justin, sa jag och stoppade honom, han kollade förvånat upp på mig som om han hade glömt bort att jag var i rummet.
Han drog in mig i en kram och höll om mig hårt.
-Ingen ska ta dig ifrån mig, mummlade han mot mitt hår.
Han pussade mig i pannan sen tog han mitt ansikte mellan sina händer.
-Jag älskar dig, glöm aldrig det, sa han och kollade allvarligt på mig.
-Om du aldrig glömmer att jag älskar dig, sa jag och han log stort mot mig sen kysste han mig passionerat.
-Vet du, sa han lågt.
-Nej vad?, frågade jag nyfiket.
-Jag ska faktiskt med dig till Stratford och jag stannar i 3 dagar, sa han och jag kollade förvånat på han.
-Skämtar du?, frågade jag och han skakade på huvudet.
Jag log stort och hoppade upp och ner samtidigt som jag klappade med händerna.
-Tönt, sa han med ett leende på läpparna.
*****
-Ari, vakna, sweetheart, hörde jag Justins hesa röst säga.
-Håll käften, mummlade jag och drog täcket över huvudet.
Han började hoppa i sängen och jag suckade innan jag drog av mig täcket och gav honom en mördar blick.
-Irriterande jävel, mummlade jag medans jag gick in på badrummet för att borstatänderna och sätta upp håret i en tofs.
Jag tog på mig ett par jeans och ett linne med Justins gråa munktröja.



Jag, Justin och Pattie åkte till flygplatsen och när vi kom dit så var det 100 paparazzis kändes det som.
Jag ville bara dölja mitt trötta ansikte, hur orkar dom vara här så tidigt?
Vi gick på planet och jag somnade nästa direkt när jag satt mig.
-Vakna!, sa någon högt i mitt öra och jag bokstavligt talat hoppade upp ur stolen.
-Vad?, frågade jag och kollade trött på Justin.
-Vi är framme, sa han och jag upptäckte att det nästan var tomt på flyplanet.
-Oj, sa jag och gäspade.
Vi tog våra grejer och gick.
Vi mötte upp Jeremy som sjutsade oss till Stratford.
-Ses snart baby, sa Justin och pussade mig snabbt.
Jag nickade lite sen sa jag
-Tack Jeremy för sjutsen
-Det var inga problem, sa han och log mot mig i backspegeln.
Jag tog min resväska sen gick jag in i mitt hus.
Det var inte först jag kom innanför dörren jag kände att jag verkligen hade längtat hem.
-Hallå?, skrek jag och jag hörde något som sprang.
-Ariiiiiiii!!!!!!!, kommer Laura skrikandes sen slänger hon sig i min famn.
När jag hälsat på mamma och pappa och Ryan så bestämde vi oss för att gå till parken och möta upp dom andra, minus Mitch efter som alla är sura på honom.
Jag möt om till jeansshorts och en pösig tröja.
När vi kom till parken så satt dom andra och tävlade om vem som kunde gunga högst.
-Tja töntar, sa jag och både Chaz och Mitch stannade farten för att hoppa på mig och krama mig.
-Ta ine min flickvän, mummlade Justin och kollade på dom.
Men sen så började han skratta.
Jag gick fram till honom och han drog ner mig i hans knä.
-Jag har saknat dig, sa han och la armarna om mig.
-Nog för att det var två timmar sedan vi sågs men jag har saknat dig också, sa jag och han log.
Efter ett tag så gick vi till skateboard ramperna så att killarna kunde åka.
Jag och Laura satte oss på en bänk och började prata jag kollade snabbt mot killarnas håll och såg att dom stog i en ring och pratade, men sen fick jag syn på någon som som kom gåendes upp för backen.
Oh nej, tänkte jag...
___________________________________________________________________________________________
Hmm! Vem kan det vara?
5 Kommentarer!
GLÖM INTE FRÅGESTUNDEN! BEHÖVER FLER FRÅGOR!






     Postat av: hmc

sååå bra! :D 1 kommentar iaf.. :)


        2011-10-04 / 21:37:36 URL: http://justajbstory.blogg.se/


     Postat av: Emilija med J.

okej, dethär är så bra !

MER så fort som möjligt !


        2011-10-05 / 16:45:45 URL: http://eemilijaa.blogg.se/


     Postat av: johanna

jättebra :)


        2011-10-05 / 19:44:17 URL: http://bieberword.blogg.se/


     Postat av: Anonym

det är jätte bra!!!


        2011-10-05 / 20:16:59


     Postat av: hmc

ja, jag skrev den första kommentaren så denna kanske inte räknas, men ändå! :D


        2011-10-05 / 21:59:46 URL: http://justajbstory.blogg.se/


     Postat av: Cherry

Sjukt bra skrivet ♥

Undrar vad som händer i nästa kapitel ;)


        2011-10-06 / 19:54:37


     Postat av: Sara

OMG, älskar den här novellen :D ♥

Underbart du skriver iallafall :D

♥♥♥


        2011-10-06 / 19:55:25


   Namn:
    Kom ihåg mig?
   E-postadress: (publiceras ej)
   
   URL/Bloggadress:
   
   Kommentar: