Good News!

Vi behövde inte vänta länge på Adele. Hon såg rosenrasande ut när hon satt där i förar sätet, det var som hon hoppade ur bilen innan den ens hann stanna. Hon kom ut springandes till mig.

-Såja raring, hon är dum i huvudet och det har jag vetat ända sen jag träffade henne.

Hon kramade om mig och drog med handen från mitt huvud ner på ryggen sen upp igen.

-Jag fattar inte... Ja.. Jag fattar inte hur Justin kunde göra så mot mig.  Snyftade jag fram.

-Det är säkert Lucy som har tryckt i honom alleres för mycket sprit och öl och cider och alllt vad det är, sedan har han blivit helt packad och då passar Lucy på.. Och så som det ser ut nu.... så kan detta leda till sex, sa Selena förtvivlat.

Jag brast ut i gråt ännu mer. Nu var båda där och höll om mig. Sedan släppte Adele mig och kollade mig rakt i ögonen.

-Tjejer, hoppa in i min bil. Sätt er i baksätet, jag ska in och fixa till en sak.

-Öh, okej, svarade Selena.

Vi hoppade in i bilen.

Selena tog upp sin mobil och började skriva ett sms.

*Trodde bättre än såhär om dig Justin*

Adele var tillbaka efter ett tag och gick med raska steg mot bilen.

-Vad har du gjort nu? Frågade Selena så fort Adele öppnat dörren.

-Jag sa vad jag tyckte till Lucy, sedan vart min höger knytnäve kompis med hennes högra öga och skulle pussa det hejdå.

Vi började skratta.

-Ariana du förkänar bättre, sa Adele och jag nickade lite.

-Vilken gång i ordningen sårar han dig?, frågade Selena.

-Tredje gången, sa jag tyst och drog bort några tårar.

-Jag åker hem till stratford imorn, jag menar jag behöver Ryan och Laura nu och Chanie är där, sa jag och Selena nickade.

När vi kom fram till hotellet så gick jag in på mitt rum och packade ihop alla saker svårast var det när jag skulle ta av mig smyckena.

Jag satte mig på sängen och kollade tomt framför mig.

Selena satte sig brevid mig.

-Jag kan inte fatta det, han sa att han älskade mig så mycket, han gav mig massa saker, vi har en lägenhet och en hund tillsammans, sa jag och började gråta.

-Gumman, sa hon och kramade mig.

Jag tog av mig ringen, halsbandet och armbandet och tog av mig kepan sen skrev jag en lapp till Justin.

Sen tog jag min väska och gick över till Adeles rum där jag satte mig vid min dator och tänkte boka flygbiljett.

-Jag följer också med, sa Selena och jag nickade.

-Tack, sa jag och hon log mot mig.

Vi beställde biljetter tydligen var klockan 6 och flyget skulle åka 9 så Selena fackade lite snabbt och ringde massa samtal och så.

JUSTINS POV

Ariana och Selena hade försvunnit. Jag satt och snackade lite med grabbarna.
Sedan kom Lucy upp bakom mig och kramade mig bakifrån och drog med hennes händer över mitt bröst.
Det äcklade mig och jag ville just nu att Selena och Ariana kom och slog ner henne. För jag kunde helt enkelt inte göra det. Jag ryckte mig ur hennes famn.
- Släpp hora, muttrade jag för mig själv.
-Men Justin, vad är det ? Är du okej ? Jag ska köpa en drink som kanske kan få dig att piggna till !
Hon gick till baren, och jag letade hysteriskt efter Ariana och  Selena. Men dom var inte där. Jag försökte få killarna att rädda mig men dom sa bara
-Äh, smäll till henne och säg att du är upptagen.
Men jag kan inte slå tjejer, Usher och Kenny hade åkt till hotellet. Kenny skulle bara hämta något och Usher följde med. Jag önskar dom hade stannat.
Lucy kom tillbaka.
-Dom verkar inte speciellt sociala, sa hon och nickade mot grabbarna. Hon hade rätt. Men jag är hellre med dom än henne.
- Kom, vi kan sätta oss i baren ! Sa hon, innan jag hann svara att jag stannar så var jag uppe på benen.
Jag hade visst inget val. Hon hade som lovat beställt en drink till mig. Den var riktigt god. Men jag kände att det var riktigt mycket alkohol i. Jag skulle inte dricka allt för mycket, jag vet att jag bara gör bort mig då.
Men när vi satt där och pratade. Eller vänta, jag menar när hon satt och pratade så tog jag nog en öl för mycket. Hon märkte nog det ganska så dirket. Eftersom  att jag började att ta för mig. Så tog jag en öl till så en till och en till. Jag var riktigt packad och jag visste inte alls vad jag höll på med.  Lucy drog med mig ut på dansgolvet. Vilken bitch, vill se en full 17 åring dansa. Kul. Det vart en tryckare så hon tog tag i mig och innan jag visste ordet av det dansade jag med henne, våra kroppar ½ cm från varandra, när låten var slut så kysste hon mig. Och jag besvarade den. Sedan gled hennes tunga in i min mun. Jag ville inte. Jag ville bara bort. Men hon höll fast mig. Från denna stund visste jag att jag aldrig mer skulle få se den vackraste kvinnan i universum. Jag skulle aldrig mer få se på min prinsessa. Min älskade Ariana Butler, jag skulle inte få se henne utan tårar i ögonen nå mer, jag försökte dra mig loss. Men då hoppade hon upp på mig. Och hon viskade i kyssen.
-Fånga mig ! Ta mig ! Håll mig ! Gör mig !
Jag blev grymt äcklad.
Killarna drog av henne och jag kollade mot dörren och jag såg Ariana helt förstörd och Selena som höll henne i handen.

Selena är en sån bra person, jag har glad att hon finns där för Ariana, efter som jag är ett jävla ashole.

Jag skyndade mig ut på vingliga ben och såg precis att dom åkte iväg.

Jag började gråta och ringde Kenny.

-Jag är värdelös hon hatar mig jag orkar inte leva utan henne, sluddrade jag fram och jag hörde Kenny säga något men inte vad.

Samtalet bröts och jag satt ute och grät hysteriskt.

Brydde mig inte om att det var iskallt ute eller ifall någon tog kort.

En bil körde upp framför mig och Kenny och Usher klev ut.

Dom satte mig i baksätet.

-Vi pratar om vad du har gjort när du mår lite bättre, sa Kenny bestämt.

-Hon hatar mig...jag, jag hånglade med Lucy, jag ville inte men jag gjorde det ändå jag känner mig så jävla äcklig och så jävla värdelös jag hoppar ur bilen snart, sluddrade jag fram och hulkade för att jag grät så mycket.

Kenny låste bildörrarna för att jag inte skulle göra något dumt.

Han suckade och skakade på huvudet.

När vi kom fram till hotellet så hjälpte dom mig in på hotellrummet och jag upptäckte att hennes väskor var borta men det värsta va att smyckena jag gett henne låg där och en lapp, jag läste lappen och började gråta ännu mer.

Jag kännde illamåendet och sprang in på badrummet och spydde i toan.

Sen vinglade jag till sängen och la mig och somnade direkt.

Arianas POV
Jag hade ringt Ryan och Laura var där och jag hade berättat allt, det märktes att Ryan blev förbannad för han kunde knappt prata.

Nu var det dags att åka och vi sa hejdå till Adele och sen klev vi på planet.

Direkt när vi kom upp i luften så somnade vi båda efter den sömnlösa natten.

När vi kom fram i London så hämtade Chaz mig efter som det var mitt i natten i Canada och han hade nattprao på McDonalds och han precis slutat sitt pass.

Han kramade mig hårt och strök mig över ryggen.

-Jag har aldrig varit så arg på min bästa vän som jag är nu, sa Chaz och jag skrattade lite.

-Kom nu, nu åker vi, sa han och vi hoppade in i bilen.

25 minuter senare så hoppade jag ut ur bilen och Ryan kom direkt ut ur huset.

När jag såg honom så började jag gråta igen och han kramade mig.

-Jag ska fan döda honom, sa han hårt och kramade mig hårdare.

Laura låg och sov och det gjorde mina föräldrar också.

Chaz åkte hem och vi gick in.

-Jag förstår att ni är trötta så gå och lägg er, sa han och vi nickade.

Vi hörde svaga trippanden på golvet och Chanie gäspade och när hon såg mig så sprang hon emot mig.

-Hej gumman, sa jag med hes röst och börjde mig ner.

Hon skällde lite.

-Shhh, sa jag och hon slutade.

Jag lyfte upp henne och hon slickade mig i ansiktet.

Jag skrattade lite och hon kollade på mig med sina glansiga ögon.

-Så detta är den omtalade Chanie, sa Selena och klappade henne.

Chanie kollade nyfiket på henne och nosade på hennes hand och slickade på den.

Vi gick och la oss och chanie sov i min säng.

Min säng som jag har saknat så mycket, ja man kan faktiskt sakna en säng.

Jag somnade direkt och vaknade av att min mobil ringde.

Älskling stog det på skärmen och jag fnös innan jag tog bort kontakten och bytte mobil till min blackberry, vill inte ha något som han köpte till mig.

Jag bytte nummer också och smsade alla som behövde veta det.

Sen la jag mig ner i sängen igen.

Min blick fastnade på en bild på mig och Justin han pussade mig på kinden och jag log stort.

Mina tårar började rinna igen och jag låg där i sängen som en boll.

Justins POV ( 4 dagar senare)
Jag hade fått jääävligt mycket skäll av Scooter som flygit ner till Paris för att prata med mig.

Nu satt jag på planet påväg till Stratford för att "ställa allt till rätta" om det ens gick.

Jag trodde inte att det skulle bli kaos när jag körde upp bilen på deras uppfart så kände jag mig väldigt nervös.

Jag klev ut bilen och gick sakta till dörren som slogs upp och Ryan kom ut.

-Du kommer kanske inte ihåg vad jag sa förra gången, sa Ryan och kollade sammanbitet på mig.

Visst kommer jag ihåg det.

-Ryan lugna dig så ska jag förklara, sa jag lungt och han kollade hatiskt på mig.

Jag har aldrig sett min bästavän så arg på mig eller någon annan än Mitch.

-Varför är du ens här?, ffrågade han.

-Jag, Jag vill bara ha en chans att förklara vad som igentligen hände, för hon vet hur Lucy är, jag ville aldrig, hon höll fast mig, sa jag.

-Den bortförklaringen sa du förra gången också, och jag är så jävla trött på att du du krossar hennes hjärta gång på gång, jag hatar att se henne helt förstörd, hon har inte ätit något på 4 dagar, hon ligger bara i sängen och kollar ut i ingenstans hon reagerar inte när någon öppnar dörren eller pratar med henne den ända som får henne på bättre humör är Chanie.

Jag insåg hur mycket jag sårat henne och jag fick plöstligt väldigt svårt att andas.

-Hur mår du?, frågade han och kollade förvirrat på mig.

-Förlåt, va det jag fick fram innan jag ramlade ihop och allt blev svart.

***

Jag slog upp ögonen och kollade runt, jag var hemma hos Ryan och Ariana.

Jag satte mig upp men allt snurrade och jag la mig ner igen.

-Han har vaknat, hörde jag en röst säga och några kom in i rummet.

-Hej Doktor Smith heter jag, du svimmade av men det är inget allvarligt, sa doktorn.

-Varför svimmade jag, frågade jag förvirrat.

-Antagligen för att det blev för mycket att ta in, det brukar vara en vanlig reaktion när någon lämnar en, sa hon och jag blundade.

-Oh, sa jag och suckade.

-Men jag har pratat med Ryan Butler och han säger att det är okej att du vilar här en stund, sa doktorn sen gick han in till dom och sen gick han ut ur huset.
Efter ett tag kom Ryan in.

-Hur mår du? frågade han och jag kollade trött på honom.

-Har mått bättre, alla hatar mig, jag hatar mig själv, jag skiter snart i min karriär och hoppar ner för ett stup, sa jag och suckade.

-Berätta hur allting gick till, sa han och jag började berätta om att Lucy hade varit ett drygt jävla äckel och att hon hade supit mig full och att jag igentligen inte ville något utav det med hon höll fast mig och höll på att äckla sig.

Efter det satt Ryan och kollade på mig.

-Jag känner dig så pass bra så jag vet att du pratar sanning, sa han och jag pustade ut.

-Men Ariana gör inte det, jag kan inte leva utan henne, jag vet inte vad jag ska göra för att försöka förklara, sa jag och kände att jag var på bristningsgränsen.

-Jag kan försöka prata med henne, sa Laura som helt plöstligt kom in i rummet och log lite mot mig.

Jag visste att hon hade hört allt och nickade.

-Tack, sa jag och log lite, det kändes falskt och groteskt ut, det kanske inte ens skulle funka om hon pratade med henne, men ska ju inte hoppas på för mycket.

Arianas POV
Jag bara låg där, allting kändes hopplöst, vad var det för fel på mig? Varför vill han inte ha mig?

Jag hörde dörren uppnas men jag orkade inte vrida huvudet och kolla, det brukar jag inte göra.

Jag såg Laura sätta sig på säng kanten och kollade på mig.

-Nu får du fan ta och ge dig, sa hon och kollade allvarligt på mig.

-Du vet inte ens sanningen bakom allt, du såg bara, men du vet inte att han inte hadde nå val att hon höll fast honom att hon söp honom full, att han bara vill få bort henne och att hon var äcklig och allt, sa hon och jag vart väääldigt chockad.

För första gången på fyra dagar så sa jag något.

-Och hur faan vet du det?

-Du tror inte jag har pratat med honom, han svimmade till och med för att det blev för mycket för honom.

-Och? Han är ju såå jävla feg så att han inte ens kan prata face to face med mig.

-Skulle du ha lyssnat om han gjorde det, sa hon och kollade på mig.

Jag kollade bort och hon suckade.

-Tänkte väll det.

-Kan du inte bara gå ut? sa jag och vart chockad över hur jag lät mot mig bästa vän.
-Ariana, nu får du skärpa dig ! Du vet inte sanningen. Du måste veta sanningen! Nu går du ner och pratar med Justin !
-Jag vet inte.. Liksom ja....
Innan jag hann fortsätta så drog Laura upp mig. Mina ben var stela och inte vana vid att röra på sig med tankte på att jag faktiskt legat ner i min säng i 4 dagar.
-Varför gör du såhär mot mig ? Frågade jag Laura nära på att gråta.
-För att du måste få reda på sanningen ! Du kanske kan förstå honom, att han inte ljuger. Han känner sig hemsk.
- Jag känner mig också hemsk, mumlade jag och tittade ner på mina fötter.
-Kom igen nu. Jag är gravid och min bästa vän är helt nere och vad kan jag göra ? Du tror inte att jag känner mig hemsk då ?
-Okej, jag pratar väl med honom då !
Jag gick förbannat ner för trappan och såg att Ryan satt på vardagsrumms bordet och pratade med Justin.
Ryan tittade upp och fick syn på mig där jag stog och trårarna rann. Han sa något till Justin och gick mot mig.
-Tänker du prata med honom ?
- Ja, din gravida flickvän övertalade mig att lyssna på honom, för han talade tydligen sanning.
-Det gör han Ariana, han gör verkligen det. Jag har varit hans bästa vän sedan vi hade blöjor. Jag vet när han pratar sanning och det gör han nu. Gå in dit och lyssna på honom. Jag förstår dig om du inte vill bli tillsammans med honom igen. Men gå och prata med honom iallafall !
- Okej, jag litar på dig nu. För jag vill han han har en bra förklaring.
-Det har han. Jag lovar.
Jag log mot min bror och han klappade mig lite lätt på axeln när jag gick förbi honom.
När jag var påväg in i vardagsrummet tog jag tag i handtaget på glasdörren tog ett djupt andetag stängde ögonen. Hårt. Och trök ner handtaget. När jag öppnade dörren och ögonen så såg jag bara våran soffa där jag och Ryan brukade sitta och titta på fotbollsmatcher.
Jag saknade det. Det gamla.