Good News!

Hon var helt blek och såg svag ut, jag satte mig på en stol brevid sägen och tog henne hand.

Jag ville inte se henne så här, även fast vi bara har känt varandra i nästan en månad så kan jag säga att jag aldrig har kännt så här för någon.

Jag är kär på riktigt och jag vet inte vad jag ska göra utan henne....
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag betämde mig för att ringa Mary-Anne (Jennah's mamma för er som glömt det).
Jag var nervös att berätta det. Varje gång samtalet skulle anslutas så tänkte jag på Jennah
*Tuut Tuuut Tuuut*.
-Mary-Anne. Sa hon men en vanlig röst.
Jag hörde att hon var på jobbet. Jag stammade fram nåt.
-Hej det är Scott, sa jag med darrande röst

-Jag har inte tid just nu, sa hon och hon skulle precis lägga på när jag sa

-Vänta! Du måste komma till London Jennah ligger på sjukhus, det är inte säkert att hon överlever, sa jag fast det där sista sa jag lite tystare.

-Vah?! Vad har sänt?! Skrek hon hysteriskt i telefonen

-Vi får prata mer om det när du kommer hit, rum 492, Våning 4, bara så du vet.

-Jag flyger dit direkt, sa hon, sen var samtalet slut.

När hon kom ut genom hissen så gick hon direkt fram till mig

-Vad har hänt?! Frågade hon lika hysterikst som i telefonen

-Hon blev ner slagen av några fans till Justin, sa jag

-Hon satte sig brevid mig och kollade på med ett allvarligt ansiktsuttryck

-När Jennah vaknar, om hon nu vaknar, så kommer hon med mig direkt hem, hon ska inte få vara kvar på turnén, väste hon åt mig.

Efter att hon hade sagt det så hörde jag någon snyfta bakom henne, jag såg att det var Justin och att hans ögon var fulla av tårar.

Han ställde sig mot väggen sen gled han ner längst väggen, jag hade alldrig sett honom så ledsen i hela mitt liv.

Han var alltid på bra humör och jämt glad men nu hade han mörka ringar under ögonen och han var likblek.

-Förlåt, mummlade han fram

-Förlåt, allt är mitt fel, jag borde ha tagit med mig Kenny, jag skulle alldrig ha släppt henne ur sikte, men jag trodde alldrig att mina fans skulle gå så långt.

Jag gick och satte mig brevid honom och försökte trösta honom.

Helt plöstligt hörde jag att det började pipa inifrån Jennah's rumm och massa doktorer sprang in där.

Jag gick igenom en lång tunnel och till slut kom jag ut på en strand.

Solen lyste starkt och jag visste inte var jag var någon stans

-Hallå?! Ropade jag...inget svar.

-Är det någon här?! Ropade jag igen, jag fick inget svar denna gång heller

Jag kännde hur paniken steg sig i kroppen, var jag helt ensam här? Vad gjorde jag här?

Helt plöstligt ser jag ett ljus som inte lyste som solen.

Jag gick långsamt dit och det blev större och större ju närmare jag kom.

Helt plöstligt ser jag mamma och Scooter (Eller pappa som jag har börjat kalla honom lite) och mina vänner.

Sen ser jag Justin.

Jag började springa åt deras håll motsatta hållet från ljuset, helt plöstligt försvinner Mamma och alla andra, jag står ensam kvar.

Men sen försvinner jag från stranden och sen blev allt svar, det enda jag hörde var ett pipade ljud och något som lät som snyftningar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------