Good News!

-Tack,sa jag och log mot henne.

När jag skulle försöka ta mig ur sjukhus sängen så gjorde det jätte ont i mina revben

Justin såg det och hjäpte mig försiktigt ner från sängen och sen kollade han på mig oroligt.

-Ta det lungt jag har bara lite ont det går säker över, sa jag och log lungnande mot honom.

-Säkert? Sa hon och såg inte så övertygad ut.

-Säkert, sa jag

Han hjälpte mig till den lilla toan som fanns inne på sjukhus rummet

-Jag väntar utan för, sa han sen gick han ut.

Jag låste dörren sen skyndade jag mig att byta om.

Vilket inte gick så snabbt för det gjorde ganska ont i revbenen, jag var helt blå och lila över allt på magen.

Kanske var det från alla sparkar jag fick, jag blev illamående när jag tänkte på det.

Tänk om det skulle hända igen, vad skulle händå då?
Justin kanske inte ens ville vara tillsammans med mig då, tanken fick mig att gråta.

Helt plöstligt knackar det på dörren

-Jennah, går det bra där inne eller du har varit där inne i 10 minuter nu? Frågade Justin oroligt.

Jag hade tydligen tänkt för mycket så tiden hade runnigt iväg.

-Aa, sa jag och försökte göra så att min röst lät så normal som möjligt men såklart så ska den bryta sig.

-Gråter du? Frågade han mer oroligt.

-Nej, sa jag snabbt och sen sköljde jag ansiktet snabbt och gick ut.

Justin stog och kollade på mig länge när jag kom ut.

-Du har visste gråtit, sa han

Jag skakade lite på huvudet och gick mot dörren, mamma hade tydligen redan gått ut.

Justin tog tag i min hand och drog mig tillbaka.

-Jag vill inte att du ska vara ledsen, sa hon och kollade lidande på mig.

Jag svarad inte utan jag ställde på på tå och kysste honom han besvarade kyssen.

Jag avslutade den sen tog jag min väska och Justin to min hand sen gick vi ut till väntrummet där Mamma, Pappa och Carin satt.

-Vart tog mamma vägen, frågade Justin

-Hon åkte tillbaks till hotellet, sa Carin

Vi gick ner till entrén och utan för stog det massa paparazzis, Justin suckade sen släppte han min hand.

-Jennah får jag prata med dig, sa Mamma

Jag gick fram till mamma

-Jag måste åka iväg och fortsätta jobba nu men du skulle vell komma sen någon vecka, sa hon och jag blev ledsen att hon var tvungen att åka, men jag förstog att hon var tvungen att jobba.

-Aa, om två veckor så är det en månad sedan jag och Justin blev tillsammans så om jag kommer om tre veckor blir det bra? Frågade jag

-Jadå, jag ska se till att ta ledigt tills dess och juste Justin gillar verkligen dig så behåll honom, han är mycket snällare än alla andra killar du har haft förut. Sa hon och jag vart glad över att hon tyckte så om Justin, men lite ledsen över att hon tog upp mina föredetta pojkvänner, dom hade varit så elaka bara playat mig och sånt. Men jag visste att Justin aldrig skulle kunna göra något sådant.

-Jag gillar honom också, sa jag och log lite.

-Bra, sa mamma

-Men hejdå så länge då så ses vi om tre veckor, sa mamma och jag nickade

-Vi ses sen mamma, sa jag och kramade henne hårt

När vi gick ur sjukhuset så var det kaos, Scooter/Pappa hjälpte mig förbi alla och hjälpte mig in i bilen.

När vi alla satt i bilen så tog jag ett djupt andetag och lutade mig mot Justin's axel, han smekte mig på kinden och kysste mig snabbt.

Efter ett tag var vi framme vid hotellet, det som gjorde mig mest orolig var att det var massa med fans runt om entrén till hotellet.

Jag kollade oroligt på Justin

-Håll dig nära mig bara, jag låter inget hända dig, sa han sen gick han ut och sen uppnade han bildörren på min sida.

Han hjälpte mig ur bilen sen så höll han sin arm runt min midja medan vi gick mot ingången.

Han kollade mot Carin's håll och hon kom och ställde sig brevid mig med en hand på min axel.

För att Justin skulle skriva några autografer, han var så snäll mot sina fans.

Jag kollade runt på alla fans som stog där, dom flesta skrek på Justin men vissa skrek att dem hatade mig.

Jag försökte att inte ta åt mig men det var inte alltid så lätt.

Mitt uppe i folkmassan ser jag några som jag kände igen.

Jag kännde hur illamåendet kom tillbaks jag vart snurrig och nervös, dom stog och log elakt mot mig, dom skrek inte att dom hatade mig för det visste jag redan.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------