Good News!

-Vi går ut en stund, sa Mary-Anne och log mot oss två.

Alla gick ut och när det bara var jag och Jennah kvar där inne.

-Jag hörde vad du sa till mig, sa hon hest och jag kännde att jag rodnade lite.

-Gulligt, fnittrade hon och log stort mot mig.

-Jag menade varenda ord, sa jag och nu var det hon som rodnade.

Jag flyttade stolen närmare sängen

-Lägg dig brevid mig istället, sa hon och flyttade sig försiktigt åt sidan så att jag skulle få plats.

-Är du säker? frågade jag tveksamt och kollade noga på henne.

Hon nickade och slog med handen på platsen

Jag la mig försiktigt brevid henne och kollade henne djupt i ögonen.

Efter att vi bara har legat där ett tag så stängde jag mina ögon och kysste henne försiktigt på läpparna.

Dom var lika varma och perfekta som dom brukade vara, jag skulle aldrig klara mig utan dom, jag skulle aldrig klara mig utan henne.

Vi slutade kyssas när vi hörde någon harkla sig i dörr öppningen.

Jag kollade snabbt bakåt och där stog en doktor och Mary-Anne

Jag hoppade snabbt ner från sjukhus sängen och rodnade jag såg att Jennah också gjorde det.

-Okeej, sa doktorn och harklade sig.

-Vi har nu bestämmt att Jennah får åka ifrån sjukhuset idag för att hon mår bättre än förväntat faktiskt, men hon måste ta det väldigt lungt, men hon kan åka hem när som helst, sa han sen gick han ut.

Mary-Anne kom in i rummet och satte sig på en stol och kollade allvarligt på Jennah.

-Det är så att jag tycker att du ska få följa med hem till LA ett tag nu efter allt som har hänt.

Det var det värsta mamma någonsin skulle kunna säga, jag ville inte lämmna allt här jag vill vara med på turnén.

Från ingenstans fick jag mod

-Mamma det här är mitt hem! Jag känner att jag har en familj här! Du är ju aldrig hemma utan det är bara jobb, jobb, jobb! I hela mitt liv har jag varit ensam hemma eller hos Daniel! Varför har du inte berättat att jag har en pappa, vet du hur det har kännts att leva utan en pappa?!, Skrek jag och nu grät jag, Justin tog ett lungnade tag om min hand medans mamma satt där helt mållös.

-Förlåt...,sa jag och kollade ner på mina och Justin's ihopflätade fingrar

-Men jag vill verkligen inte åka härifrån, fortsatte jag och kollade försiktigt upp på mamma.

Hon hade det där ansiktisuttrycket som hon brukade ha när hon tänkte på något.

Efter ett tag sa hon

-Okejdå du får stanna, jag ser hur mycket du gillar Justin och Justin jag ser hur mycket du gillar Jennah, sa hon och kollade på Justin.

Justin nickade ivrigt och log stort emot mig och mamma

-Tack så mycket Mary-Anne,sa han.

____________________________________________________________________________________________________